Direktlänk till inlägg 8 december 2014
Så var injektionerna avklarade, nu blir det inga fler cellgifter förrän efter jul :) Förutom tabletterna jag tar varje dag, då. Om allt går som det ska får jag åka hem snart, jippi! Jag har legat på sjukhus i princip hela tiden sedan jag fick diagnosen. Den inledande behandlingen var oerhört tuff och jag blev väldigt sjuk.
Jag längtar efter att sova i min egen säng.
Munnen gör ont av blåsor och aptiten är på noll så jag kämpar med att få i mig tillräckligt med mat. Bara lukten av lagad mat får mig att må illa :( Det går bättre med typ yoghurt/fil eller näringsdryck, det luktar inte så mycket (och luktar inte äckligt)
Mina blodvärden har sjunkit så det blir nog påfyllning med erytrocyter (röda blodkroppar) och trombocyter (blodplättar) senare idag. Jag känner mig väldigt trött så jag kanske blir lite piggare efter det.
Fick en fråga på Facebook från en kompis om jag inte är rädd för att dö.
Det är klart att jag är. Jag försöker låta bli att tänka på det för om jag tänkte på det för mycket skulle jag nog bryta ihop. Jag hade inte funderat mycket på döden tidigare, eller ens reflekterat något djupare i att jag ska dö en dag, men nu är det väl omöjligt att inte tänka på det.
Jag vill verkligen, verkligen leva.
Det är en relativt lugn dag hemma, inga sjukhusbesök tack och lov. Jag har ändå en hel del att pyssla med. Ta mediciner vid bestämda tidpunkter, det är en jäkla kamp för att få ner de där tabletterna. Skölja munnen med medicin mot svampinfektion, skö...
Idag fick jag åka hem. Det är sååå mycket skönare att vara hemma än att vara på sjukhuset. Jag och mamma har fått lite "utbildning" i hur man sondmatar, för slangen följde med hem. Jag har också fått en del riktlinjer för hur mycket sondmat jag sk...
En slumrande sömn över hela dagen. Tröttheten är så djup. Vaken någon timme, tittar på ointressant tv, försöker få i mig vatten och saft, rör på den ömma kroppen. Sedan är jag slut och glider in i slumret två timmar till. Sedan upprepas berättelsen. ...
Min dag kunde ha börjat bättre. Vid 06 kom en av sjuksköterskorna in för att koppla på antibiotikadropp och sondmat, jag hann få fram "spypåse!", men försent, olyckan var ett faktum. Jag fick hjälp till duschen och sängen fick nya lakan. Injektion me...
Kalla mig Tove. En blogg om hur livet inte alltid blir som man tänkt sig. Istället för att börja på högskola diagnostiserades jag med ALL - akut lymfatisk leukemi., i oktober 2014. Livet står just nu i standby-läge.