Min dag kunde ha börjat bättre. Vid 06 kom en av sjuksköterskorna in för att koppla på antibiotikadropp och sondmat, jag hann få fram "spypåse!", men försent, olyckan var ett faktum. Jag fick hjälp till duschen och sängen fick nya lakan. Injektion med medicin mot illamående och sätta dit sonden igen... den åkte ur när jag spydde.

Min tanke: nu kan den här dagen bara bli bättre ;)

Ingen feber idag iallafall. Hurra för det :) CRP (infektionsvärde) har gått ner till 91. När jag kom in låg det på runt 170, normalt sett ska det vara under 3. 

Mamma och syster har varit hos mig idag, men de åkte nyss hem. Ensamheten.

Jag känner mig som ett väldigt tråkigt sällskap... Jag orkar inte göra något "roligt", är mest bara trött, och just nu är jag inte heller särskilt pigg på att prata eftersom att munnen gör för ont. Min syster kommer inte till sjukhuset så ofta, hon tycker att det är för jobbigt att se mig här. Jag kan förstå henne, även om jag saknar henne.

 

natalia

14 december 2014 17:14

Tänker på dig, KÄMPA!

http://nattis98.bloggplatsen.se

Tove

15 december 2014 21:59

Jag ska kämpa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Två klasskamrater, E och S kan vi kalla dem, från gymnasiet var hem till mig idag. Vi har inte träffats sedan i våras, så jag blev väldigt glad när en av dem ringde och frågade om vi kunde ses. Sedan jag blev sjuk har jag tappat kontakten med flera a...

Det är en relativt lugn dag hemma, inga sjukhusbesök tack och lov. Jag har ändå en hel del att pyssla med. Ta mediciner vid bestämda tidpunkter, det är en jäkla kamp för att få ner de där tabletterna. Skölja munnen med medicin mot svampinfektion, skö...

Idag fick jag åka hem. Det är sååå mycket skönare att vara hemma än att vara på sjukhuset.  Jag och mamma har fått lite "utbildning" i hur man sondmatar, för slangen följde med hem. Jag har också fått en del riktlinjer för hur mycket sondmat jag sk...

En slumrande sömn över hela dagen. Tröttheten är så djup. Vaken någon timme, tittar på ointressant tv, försöker få i mig vatten och saft, rör på den ömma kroppen. Sedan är jag slut och glider in i slumret två timmar till. Sedan upprepas berättelsen. ...

Jag tänker ibland på hur snabbt livet kan förändras. Ibland kan jag knappt tro på vad som har blivit min nya verklighet. Eller, en ny del av min verklighet - jag är ju fortfarande samma människa som innan jag blev sjuk. Kanske har jag blivit lite mer...