Idag fick jag åka hem. Det är sååå mycket skönare att vara hemma än att vara på sjukhuset. 

Jag och mamma har fått lite "utbildning" i hur man sondmatar, för slangen följde med hem. Jag har också fått en del riktlinjer för hur mycket sondmat jag ska ha beroende på hur mycket jag äter via munnen.

Min såriga mun har iallafall börjat läka, vilket känns väldigt bra. Om jag sköljer med smärtstillande medel innan så kan jag åtminstone dricka.

Jag saknar verkligen att känna hunger. Man tar det för givet, hungerkänslorna. För mig känns det ständigt som att jag har mat ända upp i halsen, så har det varit i många veckor. Så jag längtar efter att bli hungrig och äta en härlig måltid som dessutom smakar gott, inte konstigt och beskt. Njuta av mat. Det är inte lika lätt att njuta av en påse Isosource standard-sondnäring ;)

Det finns kanske en baktanke med att ge en massa dexametason-tabletter i början av behandlingen, förutom att mörda cancerceller: man blir hungrig och går upp i vikt, så att man har råd att gå ner i vikt sedan? 

Nej, så är det nog inte... men det känns bra att inte längre vara rund som en boll i ansiktet och om magen, även om en del fortfarande är kvar. Jag tyckte att jag såg så lustig ut, för mina armar och ben var smala men defininivt inte ansikte och mage. 

Det kändes så fel att tycka att ens utseende var jobbigt när man faktiskt var i behandling för en dödlig sjukdom, men ens känslor inte kan ju vara fel och man ska inte skämmas för dem. Känslor ska inte vara tabu. Det ÄR jobbigt att tappa håret, man bryr sig och blir ledsen när det händer, även om jag så klart hellre är skallig och får leva, än får ha håret kvar men dö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Två klasskamrater, E och S kan vi kalla dem, från gymnasiet var hem till mig idag. Vi har inte träffats sedan i våras, så jag blev väldigt glad när en av dem ringde och frågade om vi kunde ses. Sedan jag blev sjuk har jag tappat kontakten med flera a...

Det är en relativt lugn dag hemma, inga sjukhusbesök tack och lov. Jag har ändå en hel del att pyssla med. Ta mediciner vid bestämda tidpunkter, det är en jäkla kamp för att få ner de där tabletterna. Skölja munnen med medicin mot svampinfektion, skö...

En slumrande sömn över hela dagen. Tröttheten är så djup. Vaken någon timme, tittar på ointressant tv, försöker få i mig vatten och saft, rör på den ömma kroppen. Sedan är jag slut och glider in i slumret två timmar till. Sedan upprepas berättelsen. ...

Min dag kunde ha börjat bättre. Vid 06 kom en av sjuksköterskorna in för att koppla på antibiotikadropp och sondmat, jag hann få fram "spypåse!", men försent, olyckan var ett faktum. Jag fick hjälp till duschen och sängen fick nya lakan. Injektion me...

Jag tänker ibland på hur snabbt livet kan förändras. Ibland kan jag knappt tro på vad som har blivit min nya verklighet. Eller, en ny del av min verklighet - jag är ju fortfarande samma människa som innan jag blev sjuk. Kanske har jag blivit lite mer...